I know how it is..
Jag skulle vilja slå ett slag för alla kassörskor/kassörer där ute (inklusive mig själv). En killkompis till mig frågade för ett tag sen om det hade gått bra på jobbet dagen i fråga .. jag sa att jag mest hade stått bakom Martina (som satt i kassan för första gången) o hjälpte henne o visade hur allt funkar o så. Då var hans svar "vad finns det o lära sig med o sitta i kassan, det är väl inte så jävla svårt?". Jag tycker att sitta i kassan är så nedvärderat.. det är faktiskt jävligt mkt o hålla reda på, det är inte speciellt svårt men det är väl för att jag har nästan 2års erfarenhet. Klart det är svårt i början. Det ska läras in PLU-koder till frukt o grönsaker, man ska vara trevlig mot kunderna, hålla koll på rullbanden, ge tillbaka rätt växel (om man inte har cashgard) o massa massa mer, o detta allt samtidigt. Så den som aldrig har suttit bakom en kassa ska verkligen inte uttala sig för det är sooo much more to it än bara sitta där o se glad ut.
Sen jag började jobba i en matbutik har jag verkligen fått respekt för mitt eget jobb, när jag själv går och handlar blir jag verkligen den exemplariske kunden, när jag kommer till kassan, ja då står minsann alla streckkoder åt rätt håll, avgränsningspinnen ligger på plats efter min sista vara, jag ser till o vara trevlig mot kassörskan (alltid uppskattat) och mkt annat som jag nu ser som en självklarhet då man själv har fått tampas med envisa, arga o allmänt störda kunder. Vi har dom som skiter i avgränsningspinnen o sedan skriker "NEEEJ NEEJ DET DÄR ÄR INTE MITT" ... man börjar koka inuti och vill skrika "MEN HUR FAN SKA JAG VETA DET NÄR DU SKITER I PINNEN?" men får istället ur sig ett snällt "oj ursäkta". Vi har dom som pratar i mobilen och fullständigt skiter i att svara på frågor och låtsas om att du inte finns. Vi har dom som kastar pengarna på rullbandet o tycker att du kan plocka upp det där ifrån, och ja kanske till och med räkna dom där 85 mynten åt dom .. VA FAN JAG HAR TVÅ HÄNDER, GE MIG PENGARNA I HANDEN! Jag skulle kunna dra exempel hela kvällen men det pallar jag inte.
Vill avsluta med att be om lite respekt för oss kassörskor, utan oss skulle ni inte ha den där feta oxfilén stående på bordet en fredagskväll, think of that.
Power till alla kassörskor ^^
ajdå..
För 3år och 6dagar sedan miste jag en vän, ni har säkert hört och läst om honom, Andreas Söderström. Han omkom på nyårsafton för 3år sedan när han gick fram till en rörbomb som inte hade smällt av, men då, när Andreas gick fram för att se vad som var fel, gjorde den det. Andreas fick bomben rätt i ansiktet och omkom på platsen. Jag kommer fortfarande ihåg allt så väl .. vi pratade lite på PA samma kväll, runt fyra på dagen, han skulle på en fest senare på kvällen o fira in det nya året. Vi hördes aldrig mer. Dagen efter läste jag på texttv att det var någon ung kille som hade omkommit i en raketolycka men tänkte inte så mycket mer på det. Senare på kvällen ringer Martina.. jag kommer ihåg orden .. "det var Nemo, det var Andreas".. vad menar du sa jag.. "Det var Andreas som dog av raketen". Magen knöt sig och jag började må illa. Jag tänkte "hur i helvete, det här kan inte vara sant" .. jag blev helt tom, som ett spöke, jag bara gick upp på mitt rum, la mig i sängen o bara stirrade rätt ut. Efter en stund slog det mig o jag började storgråta.
Vi hade inte känt varandra speciellt länge jag o Andreas, vi gick i samma gymnasium, han i tvåan och jag i ettan. Jag vet inte vad Andreas kände för mig men jag hade iaf speciella känslor för honom och jag är väldigt glad att jag hann säga det till honom någon vecka innan allt hände. Det var som att det var meningen att han skulle få höra det innan han försvann. Han skulle få höra hur omtyckt han är.
Anledningen till att jag kom o tänka på det här är att när jag i onsdags plockade upp dagens Expressen och Aftonbladet på jobbet, så ser jag Andreas på framsidan. Det knöt sig i magen igen o allt kom tillbaka. Men nu handlade det om en ny ung kille som hade skadat sig allvarligt på nyårsafton och dom tog upp Andreas och andra som omkommit tidigare nyår.
Några dagar innan nyår gick Andreas mamma Liv Söderström ut i tv4nyheterna för att varna och värna alla om att verkligen förstå innebörden av hur farliga raketer kan vara. Detta har hon gjort varje år efter Andreas död på något sätt för att varna och kanske hjälpa andra från att slippa behöva gå igenom det hon har gjort, att mista sitt barn. Jag vill verkligen stödja Liv och tycker det hon gör är beundransvärt.. TROTS detta fortsätter folk att leka med raketer när dom är onyktra och detta gör mig rent ut sagt jävligt förbannad! Fattar inte folk hur jävla farligt det är!? Ska det behöva dö några stycken varje nyår ? Va ? Det är ju oacceptabelt. Fan förbjud raketer för privatpersoner. Varje enskild kommun kan väl anordna ett fyrverkerispel på bestämd plats istället?
Jag vill att ni tar er tid att gå in på hemsidan som Andreas syster har gjort och läser igenom allt som finns där.
http://www.addeshimmel.se
