Fridas

I måndags förra veckan sa jag "fan det var riktigt länge sedan jag var ordentligt sjuk" (för att Daniella på jobbet hade gått sjuk flera dagar). På onsdagskvällen kände jag hur det började kittla i halsen när jag svalde... FUCK. Det är alltid så det börjar för mig. Och så även denna gång.. på torsdagsmorgonen var halsen igentäppt av slem och jag lät som en man. Men det blev inte så mkt mer än så, och lite heshet kan man ju leva med tänkte jag. TJI FICK JAG. I lördags, när det förövrigt var dags för den årliga julbakdagen hemma hos mamma med alla systrar (som jag hade längtat sjukt mkt till), ja då vaknar jag, snorig, täppt i näsan och känner mig helt sänkt i huvudet. Men jag pallrade mig till mamma kl. 10 på morgonen.. trots mindre energi än vanligt från min sida hann vi med en massa bakning till mysig julmusik. Sedan gick det bara utför, lördagskvällen slutade i ynkligt gråtade för att jag tyckte så synd om mig själv och igår mådde jag inte mycket bättre. Idag är jag hemma från jobbet och har sååååå tråkigt.

Jag verkligen hatar att vara förkyld .. i alla fall jag blir otroligt ynklig, huvudet känns som en stor boll, det kliar i näsan konstant och även den känns svullen som en boll. Jag hatar, hatar, hatar det. Nu har min underbart snälla mamma precis varit förbi med nässpray som hon var iväg och köpte på sin lunch (hon jobbar på en skola precis där jag bor) så snart kanske jag kan andas ordentligt i alla fall. Hoppas hoppas.

Får se om vi hörs senare eller om Alex ockuperar datorn! <3